Trumps megalomana språkbruk är politisk dynamit

4 april 2025

”Jag såg kejsaren – världsanden – lämna staden för att inspektera sitt rike; det är verkligen en underbar upplevelse att se en sådan individ, som samtidigt som han befinner sig i en enda punkt – sittande på hästryggen – sträcker sig över hela världen och dominerar den”.

Så beskrev den tyske filosofen Georg Wilhelm Friedrich Hegel den franska kejsaren Napoleon i ett brev till sin vän Friedrich Immanuel Niethammer. Hegel menade att Napoleon togs i besittning av världsanden för att som dess agent driva historien framåt. Vi kan lämna Hegels metafysiska katedral och mer mondänt beskriva det som att Napoleon förkroppsligade tidsandan, att i Napoleon samlades de sociala krafter som byggts upp under den tidigmoderna eran och som genom honom fokuserades för att slår sönder den gamla ordningen. 

På ett liknande sätt förkroppsligar nu den amerikanska presidenten Donald Trump tidsandan där själva grunden för samhället är i rörelse, med djupgående förändringar av demografi, kultur, teknik och miljö. Den gamla ordningen verkar inte kunna hantera dessa förändringar och in träder Trump som en entropisk kraft som river upp det etablerade, men utan att visa upp något konstruktivt och framåtsyftande. 

I stället företräder Trump en enklare, mer ursprunglig världsbild vars högsta värden är styrka och handling. För Trump handlar världen om vinnare och förlorare och makt ska användas för att vinna. Inrikespolitiskt är det Trump och republikanerna som har makten och ska vinna. Utrikespolitiskt är det är USA som ska vinna, och eftersom USA är det mäktigaste landet har USA rätten att använda makten. 

Trumps enda förtjänst handlar egentligen bara om att bryta den socialist-liberala hegemonin som fattat grepp om västvärldens institutioner. Att Trump vann valet var en viktig symbolisk seger som visade att den etablerade elitens världsåskådning inte delas av stora delar av folket. Men sättet som Trump genomför sin politik lämnar mycket till övers. Inrikespolitiskt går Trump till attack mot det konstitutionella maktdelningssystem som högern traditionellt ansett vara mycket värdefullt. 

Vad gäller internationella relationer har Trump-administrationen visat sig vara internationella revolutionärer som agerar mot den världsordning som USA byggt upp under efterkrigstiden. Oavsett om Trump eller hans närmaste har kopplingar till Ryssland eller ej agerar de i Rysslands intresse, särskilt vad gäller Ukraina, men även genom att underminera Nato och stärka en multipolär världsordning som bygger på principen om att makt ger rätt. Vi står i en brytningstid där Trump personifierar det faktiska slutet av tiden efter det kalla kriget. En ny världsordning gryr.  

Trump må vara höger, men han är varken progressiv eller konservativ. Han är en handlingens man, men det framstår som att hans handlade formas av de som omger honom. Under hans andra mandatperiod har vad som kan kallas tech-högern, med Elon Musk, JD Vance och i bakgrunden andra som Peter Thiel, fått stort inflytande. Denna tech-höger är transhumanistisk och mycket tyder på att den även accelerationistisk – och därmed en total motsats till konservatism. Accelarationismen kan sägas vara revolutionär hållning, där samhället ska accelereras framåt så att det gamla kan slås ut och ett nytt samhälle kan byggas. Det kan ställas mot konservatismen grundläggande insikt om att bevara det goda i samhället som vuxit fram över generationer. Accelerationismen vill däremot bryta sönder gamla former som kultur, nationell identitet och stat och liknar på så sätt de progressiva globalisterna, men har en annan världsbild.

Det är tydligt att Trumps presidentskap utgör en utmaning mot såväl konservatismen som västvärlden i stort. Den västerländska konservatismen måste tämja Trumps sprängande kraft för att den inte ska bli ohanterbart destruktiv. Och det är bråttom. Den riktning som nu tagits ut underminerar och splittrar inte bara högern, utan hela västvärldens ordning. 

Björn Axén