4 juni 2024

Det konservativa frihetsbegreppet

Åtminstone sedan 1980-talet har frihet varit högerns bärande idé. Men det frihetsbegrepp som man har omfamnat är den liberala friheten, som i grunden är ett progressivt ideal. Det konservativa frihetsbegreppet handlar däremot om att agera fritt inom samhällets moraliska ramar. Friheten utgör ett medel för att handla gott, och möjliggörs av kulturen och de institutioner som uppbär den. Från ett konservativt perspektiv blir det därmed centralt att upprätthålla den kultur och de institutioner inom vilken friheten förverkligas. Det ger högern en politisk-ideologisk grund för att stå emot vänsterns progressiva ideal, vilket liberalismen misslyckats med.

Det liberala frihetsbegreppet syftar till att undanröja institutionella och kulturella hinder för att den enskilde ska kunna leva sitt liv som den vill, och framför allt att staten inte ska lägga sig i ens liv. Idealet blir därmed en liten stat och en fri marknad där civilsamhället kan frodas. Detta frihetsbegrepp förutsätter att människor är ansvarstagande och använder sin frihet på ett konstruktivt sätt. Sett från det det rent liberala perspektivet säkerställs detta genom människans rationalitet: människor antas ha ett rationellt intresse att bete sig konstruktivt. Det enda som behövs är god utbildning så att människor kan göra välinformerade rationella val. Så länge människor sedan håller sig inom ramarna för samhällets lagar och inte skadar andra är alla sätt att leva tillåtna. 

Här visar sig liberalismen från sin progressiva sida: kultur och samhälle får utvecklas fritt så länge de liberala principerna inte bryts. Det är en trevlig och optimistisk syn på människan och samhället. Men det finns ett grundläggande problem med detta frihetsbegrepp, som också visar sig i praktiken. Det bygger på den fromma förhoppningen att den kultur som växer fram faktiskt reproducerar de värden som de liberala principerna förutsätter.

För att människor ska använda sin frihet på ett bra sätt krävs att de handlar moraliskt gott. Det goda handlandet grundar sig i moralen som i sin tur har sin grund i kulturen. Men den västerländska kulturen vänder sig alltmer vänder sig mot sig själv (oikofobi) och undergräver därmed just de värden och institutioner som den liberala friheten bygger på. Liberalismen öppnar på så sätt upp för vänsterns progressiva idéer (se: Att tämja Leviatan). Denna logik förklarar varför högern inte bara accepterat utan till och med själv drivit fram politik som bygger på vänsterideologi; som queer-teori med könstillhörighetslagen som det senaste exemplet.

Det konservativa frihetsbegreppet är till skillnad från det liberala inte grundat i en abstrakt idé om att maximera det fria handlandet. Friheten ligger i stället i att agera fritt inom samhällets moraliska ramar. Friheten utgör ett medel för att handla gott och möjliggörs av kulturen och de institutioner som uppbär den. Ur ett konservativt perspektiv blir det därmed centralt att upprätthålla den kultur och de institutioner som friheten förverkligas inom. För att realisera verklig frihet måste det alltså existera ramar och begränsningar, som kan försäkra att friheten kommer både människan och samhället till del.

Men hur kan det här kallas frihet? Vi är så vana vid den liberala idén om frihet att det blir svårt att acceptera det konservativa frihetsbegreppet. Det konservativa frihetsbegreppet sätter ju gränser för människors beteende, vilket sett ur ett liberalt perspektiv får det att framstå som ett falskt frihetsbegrepp. Men även det liberala frihetsbegreppet innebär begränsningar: man får inte låta sin egen frihet gå ut över andra. Det finns därmed ingen tydlig principiell skillnad mellan det liberala och det konservativa frihetsbegreppet. Skillnaden handlar i stället om vilka begränsningar som anses var nödvändiga för att människor ska handla fritt och gott. 

Den katolske biskopen Robert Barron har förklarat relationen mellan moral och frihet på ett upplysande sätt genom en analogi med språk. När man lär sig ett nytt språk är man inte fri att uttrycka sig, men ju bättre man lär sig språket, desto friare blir man att göra det. Som mest fri att uttrycka sig är man på sitt modersmål. På samma sätt förhåller det sig med moral. När vi verkligen bottnar i vår moral kan vi handla fritt inom den, och vi blir fria att göra det som bör göras. På så sätt är det fria handlandet naturligt kopplat till vår kultur och våra institutioner. Det konservativa frihetsbegreppet utgör en grund för att faktiskt upprätthålla och stärka grunden för det fria och goda livet, vilket ger högern en politiskt-ideologisk grund för att stå emot vänsterns progressiva ideal. 

Björn Axén