29 oktober 2020

Malcom Kyeyune om händelserna i Frankrike

Ibland är det riktigt sorgligt när ens egna krönikor kommer lägligt nog för att man ska kunna säga ”vad var det jag sa?”. Men det jag skrev om i morse i Dagens Samhälle är något man verkligen bör ta på allvar idag. När man är på puben och sjunger med i ”come out ye black and tans” så är det bara lite fejk-irländsk kitsch idag, men sången handlar i realiteten om en politisk/etnisk konflikt som gått så långt att konflikten i princip blir självgående; tydliga politiska krav ger vika för hämndaktioner, och hämndaktionerna för dessa hämndaktioner kräver självklart en ytterligare runda hämnd, och så fortsätter det.

Problemet med den halshuggna läraren är dessutom att det inte finns något stort terrornätverk bakom en ensam tjetjensk 19-åring. Vad som däremot fanns var ett muslimskt civilsamhälle som gick igång på en av elevernas berättelse om lektionen (eleven i fråga hade inte ens närvarat på lektionen!). Storyn spred sig från barn till föräldrar, sen till andra föräldrar, och till radikala imamer och dylikt.

Allt tal om ”hårda tag” i en sådan situation blir hastigt obegränsat problematiskt och komplext. Vad gör man egentligen åt denna miljö? Ska man förbjuda föräldrar från att vara muslimer på facebook? Ha en statligt framtagen religiös kanon och fängelsestraff för andra tolkningar? Gränsdragningssvårigheterna är enorma, och det är lite grann den ömmande punkten idag.

För tio år sedan fanns det i princip ingen i offentligheten som ens i hemlighet tänkte tanken att en kritik av invandrare var samma sak som en kritik av islam, eller kultur, eller något annat. Frågorna var separata, de hängde inte ihop. Nu tycks det mig ganska vanligt att de liksom smälter ihop lite grann även hos välvilligt inställda människor; det har under 10-talet blivit märkbart svårare att köpa berättelsen om att vi ”bara” har att göra med olika syner på yttrandefrihet eller blasfemi.

Denna utveckling är mycket farligare än vad folk verkar vara beredda att diskutera. Ju fler sådana här dåd, desto mer energi måste varje tänkande människa faktiskt lägga ner på att upprätthålla separerande kategorier; desto mer tid krävs för att rita gränser mellan ”radikala muslimer” och ”muslimer” och mellan ”muslimer” och ”invandrare”. mellan ”araber” och andra grupper från mellanöstern i allmänhet.

”Come out ye black and tans” är en sång från en del av Europa där dessa gränser faktiskt hade kollapsat. Där folk klumpades ihop i ”katoliker” och ”protestanter”, lite oavsett religiös tro eller vad man röstade på i valet. Tror folk verkligen att vi kan ha ett samhälle där en oskyldig kvinna kan få huvudet avskuret i en kyrka, på en vanlig jävla torsdag, utan att vi i längden rör oss mot en liknande situation?

Malcom Kyeyune om händelserna i Frankrike

Subscribe