1 december 2020

Gästinlägg av: Chase Alexander Jordal, statsvetare och lektorsstudent vid Universitetet i Bergen. Jag har ofta undrat en sak när jag har vandrar runt i Norges städer. Varför byggs det så otroligt många fula byggnader?

Betong och glas, ingen utsmyckning, simpelt, ”tidlöst” och brutalt. Så lite kreativitet att man knappast kan skilja mellan det nya Nationalmuseet, ett parkeringshus i Polen och någon ny ”signalbyggnad” oavsett om det är byggt mellan de norska bergen och fjordarna eller på USA: s västkust. Modern arkitektur är som gjord för att den konservativa själen skall revoltera mot den.

Det finns dock något annat som har slagit mig medan jag har förtvivlat över den arkitektoniska degeneration som kännetecknar så många stadsmiljöer. Det är att denna designmässiga dödskult inte alls kännetecknar samhället som helhet utan tydligen har reserverats för utformningen av offentliga byggnader. Det finns ju knappast någon som bygger privata hem inspirerade av tyska betongbunkrar och glasakvarier. Det finns inte heller många som kör runt i bilar inspirerade av Picasso. Varför är det så?

Först måste jag bara betona att jag som konservativ tror att det finns absoluta sanningar och något som kan kallas objektiv skönhet. Vi som samhälle drar nytta av att ha moraliska sanningar att leva efter och ideal att sträva emot, även om vi inte alltid når dem. Jag tror att de flesta faktiskt håller med om detta. Med det sagt, tillbaka till frågan: Varför är offentliga byggnader så fula, medan de flesta nya privata hem och bilar har en viss estetisk skönhet?

Låt oss börja med skönhetens sista fästen, bilar och privata hem.

Om man bläddrar igenom en huskatalog från en leverantör av färdiga hus, så slås man av hur de flesta hus till stor del är klassiskt inspirerade. Man ser villor som påminner om de som byggdes för hundra år sedan och stugor som även Kittelsen hade varit nöjd med. Visst finns det också några modernistiska Lego-tegelstenar i katalogen, men efter att ha förhört mig med en leverantör är det uppenbart att det är de klassiska husen som det säljs allra flest av. Är det egentligen så konstigt?

När det kommer till fordon är historien densamma. Bilar som Fiat Multipla, en modell som ställts ut på New Yorks moderna konstmuseum, kanske är funktionella, men de säljer dåligt. För vem vill egentligen köra runt i en bil som upprepade gånger har röstats fram som en av de fulaste i världen?

Är Fiat Multipla en objektiv ful bil? Mitt uppenbara svar på den frågan är ja. Varför? Eftersom bilen, som ett exempel på det moderna, bryter med många av våra traditionella förväntningar på formgivningen av en bil. Såsom önskan om aerodynamik och att de flesta bilar inte har en ”näbb”.

Men varför är det så att de flesta nya bilar och nybyggda hus mer liknar sina klassiska föregångare än moderna konstverk? Svaret är förmodligen enkelt, de flesta vill inte bo i fula hus eller köra runt i fula bilar. När marknaden bestämmer väljer köparen vad som är bra (om inte alternativet är extremt billigt och funktionellt), och då är det det som produceras.

Varför låter vi då våra städer fyllas med den ena groteska signalbyggnaden efter den andra, medan vi privat väljer skönheten? Svaret på detta tror jag ligger hos politiker och arkitekter.

Naturligtvis vill de som ritar dessa signalbyggnader skapa ett namn för sig själva. På samma sätt som i konstvärlden, ju mer provocerande konstverket är, desto mer debatt skapas och desto mer känd blir konstnären. När det gäller politikerna tror jag att de till stor del inte vill visa oenighet med ”experterna” som i det här fallet är arkitekterna, sannolikt är det också så att många politiker hyser uppfattningen att estetiska diskussioner är något som ligger utanför den politiska sfären.

Finns det några lösningar på problemen då? Mer demokrati. Vanligt folk bör i större grad ges möjlighet att påverka utformningen av sina lokalsamhällen. När nya betydelsefulla byggnader ska uppföras, oavsett om det är ett nytt stadshus eller Nationalbiblioteket, så borde folkomröstningar om utformningen genomföras. När allt kommer omkring är det folket som måste bo och leva med och vid dessa byggnader, då borde det också vara naturligt att utformningen av offentliga byggnader bestäms av folket.

Chase Alexander Jordal, statsvetare och lektorsstudent vid Universitetet i Bergen