22 oktober 2021

Varför högaktar konservativa frihet, men inte fri rörlighet över gränser?

Hur kan det komma sig att konservativa, som tenderar att högakta frihet mer än de flesta, samtidigt tenderar att vilja begränsa människors fria rörlighet över gränser mer än de flesta? Vid en ytlig betraktelse skulle detta kunna tolkas som en paradox och ett uttryck för dubbelmoral. Som så ofta förr fann jag att det är den brittiska filosofen sir Roger Scruton som lämnat oss med den bästa ideologiska förklaringen till detta:

”Konservatism handlar om att försvara frihet, ja. Konservatism handlar dock också om att bevara de institutioner och förhållningssätt som säkerställer att friheten blir till allas gagn. Konservatism handlar således också om begränsningar av frihet.”

Hur kan Scrutons utgångspunkt ovan, på ett mer direkt sätt appliceras på frågan om frihet och migration? För att besvara den frågan får vi söka oss tillbaka till konservatismens grundläggande syn på den mänskliga naturen och den mänskliga karaktärens beskaffenhet.

Konservativa tenderar att se människan som ofullkomlig och med en nedärvd potential för såväl onda som goda handlingar. Om individer och samhällen skall ha optimala chanser att närma sig sin fulla potential för godhet, så behöver de ”stödsystem” i form av familj, skönhet, dygder, trygghet, traditioner, seder och gemenskap.

Någorlunda anständiga samhällen är en sällsynt företeelse i den mänskliga historien. Sådana samhällen är uppbyggda av en skör och komplex väv, där olika tunna trådar har lagt till i ett särskilt mönster under århundraden.

Denna väv är unik för varje samhälle och den hjälper dess invånare att agera konstruktivt och att behandla varandra med vänlighet och förståelse. För dem som är en del av en sådan väv framstår den som något både dyrbart och självklart, och den bidrar till både självförståelse och förståelse för den egna positionen i världen.

Att riva upp eller väldigt hastigt förändra en sådan väv är något av det farligaste och mest destruktiva som politiska ledare kan göra. De senaste decenniernas utveckling i Sverige är ett belysande exempel på detta. För att än en gång klargöra med hjälp av sir Roger Scruton:

”Varje samhälle vilar på en upplevelse av tillhörighet, en känsla för vilka VI är, varför VI hör samman och vad det är VI delar. Denna känsla är för-politisk, den föregår alla politiska institutioner och utgör också skälet till att vi accepterar dessa institutioner. Den förenar höger och vänster, arbetare och tjänstemän, män och kvinnor, föräldrar och barn.

Att hota och undergräva denna första person plural är att öppna upp för sönderfall och atomisering, där människor inte längre erkänner sina grundläggande plikter mot sina grannar utan istället försöker roffa åt sig så mycket av de gemensamma resurserna som man kan.”

Så för att sammanfatta; det är inte så märkligt som det vid första anblick kan tyckas att konservativa simultant värnar frihet i olika former samtidigt som man vill begränsa den fria rörligheten över gränserna. Orsaken till detta är att konservativa inte enbart värnar frihet utan också högaktar gemenskap, kultur, identitet och trygghet.

I ett samhälle präglat av våld och motsättningar där gemenskapen och den interna solidariteten brutits ned kan ingen människa vara sant fri.

Mattias Karlsson