23 februari 2022

Ett nytt München

Väst kan inte ge efter för Rysslands krav, eftersom kraven är oacceptabla

”Det klagande ljudet av Neville Chamberlains paraply mot kullerstenen i München.” Så beskrev Ronald Reagan sin föregångares utrikespolitik. Den brittiska premiärministerns försök att köpa fred på ett östeuropeiskt lands bekostnad var en grov missbedömning. Anklagelser om ´appeasement´ blev med tiden så uttjatat i amerikansk politik att det hade fallit ur mode när det återigen är passande.

I USA rasar (25/1) landets mest populära talkshow-kändis, Tucker Carlsson, mot Amerikas ”krigshetsande” ledare (en orimlig beskrivning) på uppdrag av ett ”litet land” (Ukraina är inte litet, oavsett måttstock) som inte är ”i USA:s intresse” (det är svårt att föreställa sig ett tydligare exempel på grundläggande intressen.)

Carlsson gick vidare och stämplade konflikten om Ukraina som ”idiotisk”. Det har han rätt i. USA har redan signalerat att Ukraina inte kommer att erbjudas Natomedlemskap, och det vet Ryssland. Ingen stat med olösta gränstvister får går med i Nato.

I så måtto har Ryssland all den pant de anser sig behöva, med Krim, Donetsk och Luhansk. Konflikten är konstruerad av Ryssland. Tucker undrar varför Nato fortfarande existerar, trettio år efter det kalla kriget? Även om krisen i Ukraina tydligt visar på Natos fortsatta relevans.

Programledaren är representativ för en mängd konservativa kommentatorer som menar att Ukraina inte är värt ett krig. Många är innerligt trötta på Ukraina. Landets kritiker menar att myndigheterna i Kiev är ”svansen som viftar med hunden”; att de försöker dra med sig västvärlden in i en konflikt med Ryssland. Det finns oskrivna regler i internationell politik. Det vet de som gränsar till en stormakt, fråga bara Finland.

För några år sen blev jag inbjuden till Ukrainas diplomatakademi för att tala om ”hur små länder bäst förhåller sig till USA”. Mitt råd var att sluta använda varje forum för att prata om ”sin sak”. Världen är upptagen av mer än Ukraina. I Europa finns det en viss utmattning kopplat till den ukrainska presidenten, som alltid tycks släpa på vingen till ett nedskjutet passagerarflygplan.

Ett råd jag gav, var att små länder bör försöka lösa tvister på den lägsta administrativa nivån i USA. Saker och ting bör inte lyftas till Vita huset, om det kan undvikas. För när presidenten kommer in i bilden kan ärendet filtreras ihop med andra orelaterade frågor. Mitt budskap var att länder som inte är stormakter ska vara försiktiga med att uppsöka stormaktspolitiken.

Jag talade för döva öron. Det är lätt att förstå i ett land som i strid med all internationell var i färd med att styckas. Ukrainska myndigheter var väldigt oförsiktiga när de lät sig dras in det som blev riksrättsärendet mot president Trump. Det är förmodligen också en av anledningarna till att den amerikanska högern tar parti mot Ukraina i den pågående konflikten med Ryssland.

Ryssland kommer att gå i krig för att hindra något som Ukraina inte har erbjudits. Det är ett idiotiskt bråk, men av det viktigaste slaget. FN-stadgan, den juridiska grunden för internationell ordning, stipulerar att FN:s medlemsländer ”ska, i sina internationella relationer, avstå från att hota eller använda väpnat våld mot någon stats territoriella integritet eller politiska oberoende”.

För det är precis vad Ryssland gör. Genom att mobilisera sina styrkor längs Ukrainas yttre gränser, försöker de tvinga världen till att acceptera att stater i Rysslands omgivning inte är oavhängiga. Det är ett angrepp på den internationella rättsordningen. Om Moskva får sin vilja igenom, kommer världen bli en farligare plats för fredliga stater.

Om väst utesluter krig för att upprätthålla FN-stadgans viktigaste regel kommer detta medföra att väst ger upp premissen som efterkrigsordningen byggdes på. Fredsbrytare måste konfronteras, annars bryter systemet samman. För när det en gång är knäsatts at stormakter får hunsa svagare stater, kommer nya övergrepp med säkerhet att följa.

Vad som har skett i USA, är att konsensus om innebörden av amerikansk makt har fragmenterats. De konservativa menar att allt nu handlar om Kina. Ukraina är en distraktion från det viktigare målet: att förhindra en allians mellan Peking och Moskva. Detta tyder på avsaknad av vilja eller förmåga hos den ledande stormakten att garantera den internationella ordningen.

Svenska läsare ska vara på det klara med att demokratin är en styrelseform satt under press. The Economist Democracy Index, undersökningen som utvärderar folkstyret i 167 länder, fann 2021 att endast 8,4 procent av världen lever i fullblodsdemokratier, medan en tredjedel lever i auktoritära stater. Demokratierna har tidigare haft kniven mot strupen. Under det förra århundradet nedkämpade vi militarism, nazism och kommunism.

De erfarenheter som demokratier har med auktoritära stater är att bara en strategi fungerar: klara röda linjer och en vilja att leva upp till hot. Därför hotar inte Nato med krig, om Ryssland skulle invadera Ukraina på nytt. Nato hotar med förkrossande ekonomiska sanktioner. Västvärlden vet att undfallenhet kommer att leda till nya krav. 1938 styckades Tjeckoslovakien i fredens namn. Sådant leder till krig.

Asle Toje