25 april 2022

Inför juryrättegång för fler yttrandefrihetsbrott

På senare tid har det rättsliga skyddet för yttrandefriheten i Sverige blivit föremål för intensiv samhällelig debatt. Ämnet blev ånyo skriande aktuellt efter att Rasmus Paludans koranbål under påskhelgen resulterade i kravaller, och tillika en anmälan om hets mot folkgrupp. Förundersökningen mot Paludan är dock bara den senaste processen i en rad av yttrandefrihetsrelaterade rättsförfarande. Den 17 mars frikände exempelvis en tryckfrihetsjury radikalfeministen Cissi Wallin från ett åtal avseende grovt förtal, trots att Wallin tidigare blivit fälld för i princip identiska uttalanden av vanlig domstol. Enligt min mening visar i synnerhet Wallin-fallet tydligt att skyddet för yttrandefrihet i svensk rätt behöver stärkas – och första steget är att införa juryrättegång för fler yttrandefrihetsbrott.

Innan vi går vidare, är en kort juridisk bakgrund på sin plats. I Sverige förekommer som bekant redan idag juryrättegång, men enbart om tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen är tillämplig. Åtalet måste då något förenklat avse uttalanden i en tidning, en bok eller en särskilt skyddad internet-hemsida. Sociala medier faller helt utanför grundlagarnas tillämpningsområde, och ett åtal för yttrandefrihetsbrott på Instagram prövas därmed av en vanlig ämbetsmannadomstol.

På grund detta har våra två grundlagar dessvärre tappat i betydelse, eftersom åtskilliga åtal för yttrandefrihetsbrott numera avser just yttranden som fällts på sociala medier eller muntligt. Wallin-fallet visar tydligt att distinktionen inte bara är juridiskt hårklyveri – de praktiska konsekvenserna kan bli enorma! Allmänheten och ämbetsmännen i Sverige resonerar bevisligen ofta helt annorlunda när det kommer till hur straffrätten bör tillämpas.

Till detta kommer att den svenska jurymodellen har en särskilt snillrik konstruktion. Domstolen är nämligen enbart bunden av juryns utlåtande om den beslutar sig för frikännande dom. Väljer juryn däremot att fälla den tilltalade står det domstolen fritt att ogilla åtalet. Denna ordning innebär enorma processuella fördelar för den tilltalade, och genom att tillämpa den på fler brott hade den svenska yttrandefriheten stärkts betydligt. Förslagsvis borde som en början brotten förtal, uppvigling, förolämpning samt hets mot folkgrupp alltid prövas av jury.

Sist men inte minst finns det dessutom skäl att anlägga ett lite bredare perspektiv på diskussionen kring yttrandefrihet och statlig makt. Många förmenta liberaler i Liberalerna, Centerpartiet och Moderaterna menar att vi bör instifta en svensk författningsdomstol och i största allmänhet överlåta mer makt till domstolarna. Det påstådda syftet med dessa idéer är att stärka civilsamhället och den enskilde gentemot staten.

Men ämbetsmännen som befolkar våra myndigheterna är emellertid i högsta grad en del av staten, och utgör i själva verket (för att tala med Montesquieu) ett av dess tre maktcentra. Drömmarna om starkare domstolar går därmed egentligen ut på att förskjuta ännu mer makt till ämbetsmännen; staten i bred bemärkelse behåller den slutgiltiga beslutanderätten. Den enskilde är til syvende og sidst hemfallen åt överhetens dom.

Att ge medborgarna rätt till juryrättegång, innebär däremot en äkta, djup och skarp begränsning av statens maktbefogenheter. Juryn är på ett helt annat sätt än en domare fristående från det allmänna, och dess tillämpning av lagen är folklig i termens vackraste och ädlaste bemärkelse. För den som står inför domarskranket, existerar kort sagt inget starkare skydd på jorden än en jury of his peers i hörnet. Det duger för mig – och jag hoppas, att du håller med.

Johannes Norrman