5 juni 2026

Yxhögern

För detta kallades Arpi raljant för yxhöger – och det med all rätt! För begreppet yxhöger illustrerar konservatismens grund och hur den skiljer sig från den liberalprogressiva synen på människan och samhället. 

Gemensamt för både liberalismen som konservatismen är att säkerhet utgör samhällets grund, och hur säkerheten organiseras påverkar också samhällets struktur och dess funktioner. Sett ur ett liberalt perspektiv, i Hobbes och Lockes efterföljd, grundas statens legitimitet i relationen mellan den enskilde medborgaren och staten. Medborgaren ger upp sin rätt att försvara sig själv i utbyte mot statens beskydd. Ett konservativt perspektiv bygger i stället just på Jüngers familjefader som med yxan i hand tillsammans med sina söner försvarar hemmet. 

Det betyder inte att säkerheten ska upprätthållas av medborgargarden. Inte heller saknar kvinnan ansvar, men moderns ansvar riktar sig i stället inåt, mot hem och härd och med ansvar för barn och andra som inte kan ta hand om sig själva. Det är en symbolisk rollfördelning som utgår från traditionen och människans evolutionära väsen – det vill säga det som generellt passar mäns och kvinnors fysik och psykologi.

Familjefadern står heller inte ensam. I byns granngemenskap går familjefäderna samman för att skydda det gemensamma. Logiken sträcker sig uppåt till nationen som organisatoriskt hålls samman i staten, med kungen som enande symbol och riksdagen som representativt organ.  

På så sätt kan en konservativ idealbild av samhället beskrivas, från familjefadern till nationen och kungen som garanterar säkerheten för familjen, samhället och staten. 

Denna struktur ger samhällskroppen en organisk styrka, där de olika delarna både balanserar och stärker varandra, och där subsidiaritetsprincipen utgör en naturlig utgångspunkt för att avgöra var olika beslut bör fattas.

Detta skiljer sig från principen om att statens legitimitet bygger på dess förmåga att förverkliga abstrakta rättigheter. Det senare abstrakta idealet innebär att staten förväntas bedriva en politik som inte är grundad i verkligheten. Denna diskrepans mellan ideal och praktik undergräver inte bara statens legitimitet utan även dess faktiska kapacitet, eftersom alltmer kraft behöver läggas på att uppnå allt mer undflyende mål. 

Konservatismen utgår i stället från den enskildes ansvar i sin specifika situation. Rättigheterna kommer ur ens ansvarstagande som enskild människa inom den sociala strukturen: familjen – samhället – staten. På så sätt knyts samhällets medlemmar samman genom att alla tar ansvar för sin del av helheten.

Om den liberala staten inte kan upprätthålla medborgarnas säkerhet uppenbaras rättigheternas tomhet. Det är i denna tomhet som familjefadern med sin yxa stiger fram och symboliserar konservatismens mer robusta och verklighetsförankrade grund för samhället. 

Björn Axén